Varit sjuk i tre dagar nu från jobbet.. Usch. Skönt, för jag har verkligen sovit massor! men på samma gång tråkigt i längden att bara ligga hemma. Plus att det såklart inte är kul att må dåligt.
För jag mår verkligen dåligt av och till. I onsdgs vaknade jag av att jag hade så jävla ont i magen, och trodde att jag skulle spy. Nu är det bättre. Nästan inte ont i magen alls, men jag mår illa av och till förtfarande.

Ringde vårdcentralen idag. Jag har nog magkatarr tror dom. Blä.

Att boka en jävla lokal?? Bella fyller år nästa helg och vi hade tänkt hyra en lokal att fira lite smått. Så jag mailade ÖBO för att få lite info om lokalerna i Rosta. Jag fick ett nummer, till ÖBO´s kontor tror jag. Väl där, så fick jag ett nummer till Hyresgästföreningen. När jag ringde dit, så blev jag koplad till en annan snubbe som gav mig två nummer till att ringa. Ett till lokalansvarig för västra vintergatan, och ett till östra.
Den på västra var inte ledig. *suck*

Vi gick utan lampa i badrummet i typ 1½ månader. Så vi tyckte verkligen inte att det såg så farligt ut där inne. Visst, man kunde väl ana dammråttorna i hörnen och fläckarna på handfatat, men det var, tyckte vi, inte så farligt.
Men så kom hyresvärden och satte in en lampa, och jag säger bara: jösses.

Min mobil stängde av sig i morse, så självklart ringde den inte. Inte det bästa uppvaknandet kanske, när man halvsover och bara vet att något är fel, och så försöker man kolla klockan och så är mobilen av. Hjärtat i halsgropen må jag säga. Så upp upp och försöka stoppa i laddaren i telefonen. Fan, var är den jävla laddaren? Där. I med laddaren och så ser jag att (puh) klockan är bara så mycket som den skulle vara när jag gick upp.

Men jag måste skylla på någon,
Jag skyller på Kim. Han stängde säkert av min telefon i morse :p

(Puss på dig älskling)

Då vet man det. Börjar en dag jättebra, så vet man att det garanterat kommer att gå åt helvete sen.
I morse så vaknade jag hos mamma, i ett iskallt rum. Men det var mysigt i alla fall. Lilla mamma...
Idag gick det jättebra på jobbet, slog personligt reord, eller vad ska man säga. Inte för att det var ens nära rekord-rekordet, men i alla fall.
   Sen iväg till stallet. Och där började allt gå åt helvete. Rufus och jag var så osams idag. Inge roligt allt.. jag menar, till stallet vill man ju komma och slappna av och bara vara. Och visst, jag vet att min häst inte allti är idealhästen, och att han kan vara riktigt dum och elak ibland. Tro mig, jag har svurit åt honom och hotat med scan många gånger. Men det är ändå min häst, och jag vet vad alla andra tycker, men det känns ändå när folk talar illa om honom.

Till saken hörde ochså att alla människor i stallet var allmänt griniga också. Och det hjälpte ju inte.
Jag mådde så dåligt på väg hem, så att jag nästan grät. Usch vad jag hatar mig själv ibland. Speciellt när jag är så seg i huvudet att hjärnan känns som kola.
Jag ville att jorden skulle öppna sig och att jag inte skulle finnas mer. Och många med mig.

05.30 - upp och äta frukost och klä på sig
06.37 - springa till bussen som går 06.42
07.00 - Börja jobba
14.00 - Sluta jobba
14.07 - bussen till stan
14.50 - bussen till stallet
15.05 - framme i stallet. Mocka, göra mat och ta in och borsta
16.15 - ta ner hästen till padocken för att löslongera, i regn.
16.30 - Rufus tyckte att nu får det räcka, och sprang tillbaka till stallet utan mig.
16.45 - Hoppa in i Jennies bil för att åka till jobbet
17.00 - Börja jobba
21.00 - Sluta jobba
21.02 - Hoppa in i Filips bil för att åka till stallet
21.10 - Kvällsfodra hästarna
21.30 - Missa bussen hem
21.31 - Började gå hem

Alla förhållanden handlar om att ge och ta. Förhållanden mellan vänner eller mellan kärlakspar gör ingen skillnad. Småsaker som att båda frågar varandra om hur dagen varit, och hur den andra mår. Till exempel. Med balansen mellan var att ge och ta lagom och var att ge och ta för mycket går är svår att peka ut. Det är alltid olika från de olika synvinklar som är inblandade.
Det är därför man måste prata med varandra. Om allt. Även om de där små struntsakerna som man brukar skämta om att gamla par brukar tjata på varandra om, som gör att man känner sig UR-fjantig! Men det är bättre det än att man håller allt inom sig, för förhoppningsvis så förstår vännen eller pojkvännen/flikvännen.
Men när den ena personen försöker prata om det, så krävs det att den andra personen i alla fall försöker lyssna och förstå. Det krävs två för att man inte ska döda allt som gör att man gillar varandra.

Det hade jag. I morse. Jag ska inte gå in på detaljer med det var om en viss pappa åt mig. Usch. Det var den där inte allt för ovanliga kännslan av att han inte brydde sig ett dugg om mig, vilket inte är särskilt långt från sanningen.

Om jag kunde så skulle jag stoppa fingrarna i halsen. Men jag kan inte, det är för farligt. För att om jag skulle göra det, och inse att det int var så farligt, så skulle jag inte kunna sluta.

men det känns så meningslöst när man inte känner någon smak eller ens är hungrig

jag är nu inne i det stadiet i min förkylning där jag inte känner någon smak. Alls. Det är baskemej inte roligt! Det hjälper lixom inte till att vilja få en att äta. Jag är nämligen sådan att när jag är sjuk så äter jag typ ingenting, förutom glass. Det lärde jag mig redan som liten, att när man är sjuk, då får man äta hur mycket glass man bara orkar, och INGEN ska få ta det ifrån mig.

Och hur kul ska det bli att ligga i en tandläkarstol och snörvla? Jag kan fan knappt andas med näsan! Jag kommer kvävas! Får smörja lite liniment under näsan i stallet :P
Vem vet? det kanske hjälper...

Jag föll för frestelsen och åt upp chipsen

Fan

Varför, varför, VARFÖR, är jag en sån människa som skjuter upp allt, precis allt, till sista minuten?? Varför? Jag bara undrar.
Jag gjorde det så mycket i gymnasiet, att min lärare, när han visade vad han trodde om oss om 10 år, skrev:

Om 10 år...
...har Rani lärt sig att göra saker i god tid, så att hon hinner sitta och lugnt tänka igenom saker och ting.

BAH!

Och, varför måste jag alltid göra dessa saker, när jag väl gör dem, mitt i natten??

vill.inte.att.helgen.ska.vara.slut!!!

Kvällen började bra med vodka, jordgubbar/hallon och sprite = drinkar. de kanske inte var så snygga men de var goda =)
sen blev det massa tjafs.
Fan vad jag hatar killar som säger att dom vill ha en tjej, men som stöter på en annan så mycket att det är pinsamt uppenbart. Fan.
Usch, och tjejer som som skyller på andra tjejer, när det är killarna som är svin. fan! Är det inte meningen att vi tjejer ska hålla ihop lixom?

nått mer som jag hatar, är folk som läser över axeln på folk. Fan...

Saknar dig Kim. Puss

Vet inte vad jag ska säga riktigt.
Känner mig som en skit om jag ska vara helt ärlig. det finns så mycket mer att säga om hela alltinget, så att jag vet inte vad. men går inte att få ner allting i text. Därför så är det bättre att prata face to face, när man kan förklara och ställa frågor.
Jag skriver (oftast) inte i bloggen för att jag vill säga något till personer som jag vet läser detta, utan jag skriver för att jag behöver få det ur mig. Jag har jättesvårt att öppna mig ordentligt och på riktigt för folk. detta är ett sätt för mig att inte explodera eftersom jag annars håller kvar allt inombords.

allting känns bara upp och ner och fel just nu.
Det är inget som någon har gjort och det är inget speciellt som är fel. det hela kommer ändå i slutändan tillbaka till mig.

å ena sidan, så har vi Dig. Du är så underbart snäll och gullig och rolig. Jag är så glad att jag har lärt känna dig. Du verkar vara en sån där underbar kille som bara är för bra för att vara sann.

men å andra sidan (för såklart så ska det alltid vara en andra sida) så har vi honom. Han som jag inte vet var jag har, men som alltid tycks veta var han har mig. han som jag har ett så långt och komplicerat förflutet med, men som jag ändå inte riktigt vet hur han fukar.

snälla killar om Du ska egentligen hålla sig undan från såna som jag, för jag vill inte göra er illa. Och allt för många gånger så är det precis så det har slutat.
Och varför, varför ska såna som Han vara så svåra att släppa, när man egentligen inte vet om det finns, eller har funnits, något att släppa över huvud taget.

så...

the light is shinning another night
the light is shinning way too bright
and i know i'll kill tonight
but you stay away
from the pain they see
buy you stay away
from my misery

I natt satt jag och tänkte. För det är alltid på nätterna som man tänker bäst. I alla fall jag. Det är då jag låter känslorna löpa fritt. Då berhöver jag inte visa mig stark för någon, för då är jag ensam.

Varför kan jag inte hitta någon som förstår mig och som kan se. Se om jag håller nått inne och sen få mig att prata om det. För jag kan inte förmå mig att prata om de där sakerna själv. Känner mig så jäkla töntig då. så svag på någe vis..

"I can not cry
because I know thats weaknes in your eyes"

Shame on you if you fool me once
shame on me if you fool me twice
You´ve been a pretty hard case to crak
I should have knownd better but I didn´t and I cant go back

Blir inte klok på honom...
inte på migsjälv heller för den delen.
Varge gång så intalar jag migsjälv att det är över nu.
Men det är skrämmande hur vissa människor kan påverka en.

Men jag tror inte att han har samma makt som han hade förut.
Det tänker jag inte låta honom ha.
Han ska inte få göra det igen.
Aldrig.

Inte för att jag är trött, nej nej nej.
jag är aldrig trött! (*fnys*)
Ville bara säga det...

Jag är störd.
satt och kollade på film igår kväll (en sån här tjejfilm, romantisk komedi)
och blev ledsen helt plötsligt, p.g.a min senaste pojkvän.
Eller, jag vet inte om det var p.g.a honom, men jag saknar att ha någon.
på riktigt.
Men men, livet går vidare.
Får hitta nytt span =D