I natt satt jag och tänkte. För det är alltid på nätterna som man tänker bäst. I alla fall jag. Det är då jag låter känslorna löpa fritt. Då berhöver jag inte visa mig stark för någon, för då är jag ensam.

Varför kan jag inte hitta någon som förstår mig och som kan se. Se om jag håller nått inne och sen få mig att prata om det. För jag kan inte förmå mig att prata om de där sakerna själv. Känner mig så jäkla töntig då. så svag på någe vis..

"I can not cry
because I know thats weaknes in your eyes"