Jag satt och kollade på America´s got tallent och jag såg något som, fråga mig inte varför, rörde mig till tårar. Jag såg ett avsnitt för ett tag sedan, där det var två bröder som uppträdde. Ena killen (den äldre, ca 18 år) sjöng och spelade giutar. Och han var duktig! Men inget sådär speciellt. Hans yngre bror däremot (ca 16 år). Han spelade munspel så att det stod härliga till!
Juryn älskade honom, men rådde brorsan att han inte skulle sjunga mer.

Det här klippet som jag såg nu, det var från delfinalen, där de där två bröderna ("The Millers") vann. Men jurryn sa åt munnspelsbrorsan att han borde dumpa den andra brorsan, och då blev den yngre killen ledsen så att han började gråta! Och det tyckte jag var så... bedårande skulle jag vilja säga! Och sen kom tårarna när jag såg hur den äldre brorsan la armen om den yngre för att trösta honom. Jag tror han skrattade också, som för att säga: "Hey brorsan, det är lugnt! Vi har haft kul såhär långt!"

Så sött!

I went to a party,
And remembered what you said.
You told me not to drink, Mum
So I had a sprite instead.
I felt proud of myself,
The way you said I would,
That I didnt drink and drive,
Though some friends said I should.
I made a healthy choice,
And your advice to me was right,
The party finally ended,
And the kids drove out of sight.
I got into my car,
Sure to get home in one piece,
I never knew what was coming, Mum
Something I expected least.
Now Im lying on the pavement,
And I hear the policeman say,
The kid that caused this wreck was drunk,
Mum, his voice seems far away.
My own blood is all around me,
As I try hard not to cry.
I can hear the paramedic say,
This girl is going to die.
Im sure the guy had no idea,
While he was flying high,
Because he chose to drink and drive,
Now I would have to die.
So why do people do it, Mum
Knowing that it ruins lives?
And now the pain is cutting me,
Like a hundred stabbing knives.
Tell sister not to be afraid, Mum
Tell daddy to be brave,
And when I go to heaven,
Put Daddys Girl on my grave.
Someone should have taught him,
That it is wrong to drink and drive.
Maybe if his parents had,
I would still be alive.
My breath is getting shorter, Mum
Im getting really scared.
These are my final moments,
And Im so unprepared.
I wish that you could hold me Mum,
As I lie here and die.
I wish that I could say, I love you, Mum!
So I love you and good-bye.

Never say I love you , if you don´t really care .
Never talk about feelings, If they aren´t really there .
Never hold my hand , if you are going to break my heart .
Never say you going to, If you don´t plan to start .
Never look into my eyes, If all you do is lie .
Never say hello , if you really mean good bye .
If you really mean forever, Then say you will try .
Never say forever, cause forever makes me cry

"Ska han borra sig genom isen som Kalle Anka?"

Hon låser in sig i sig själv
utan att man märker att hon är borta

Hon spelar samma låt av Tori Amos så många gånger efter varann
att hon tillslut inte kan höra den längre
- som när man använder samma parfym över så lång tid
att man faktiskt på sätt och vis blir immun mot den och inte känner lukten längre

- och hon tänker att det kanske är så med alla saker:
att allt man har tätt inpå sig oundvikligen måste mista all smak och lukt
- till och med bli osynligt, förr eller senare

Hon försöker,
men hon kan nästan inte komma ihåg när hon själv var ny och färgrik

Hon skulle be dig påminna henne om det,
om hon bara kunde hitta dig

hon tänker att hon måste resa långt bort
till där hon är

Hon ska precis gå när du säger något alldeles förutsägbart

och hon förstår att det kanske är så:
att när man har kännt nån så länge
att man inte har fler historier kvar
- och man känner varje ärr och rynka

Först då kan man se
och verkligen bli sedd.

Innan du vet ordet av
vet du vad värmeugnen på spisen används till.

Gradvis
utan att du märker det
slutar du spela dina skivor även när du är ensam
- och festerna du håller
är av den typen som inte efterlämnar märken i soffbordet.

Plötsligt har du tolv av alla koppar och fat
och alla du känner är två och två.

Du kan namnet på fotbollsspelare, importerat öl och bilar som kör fort
därför att du är bra på att lyssna

På andr än dig själv

Och du vet att tiden går
för du har gardiner för varje säsong på året.

Men du mins inte när du gick barfota i gräset sist
med sommaren mella tårna
och du glömmer att drömma
när du inte sover.

Jag har varit där.

Jag har dansat, dansat
till rytmen av ett annat hjärta.

Hittat någon
och mist mig själv.

Men inte en gång till,
inte på länge

För det kommer en punkt där en av oss måste ge sig iväg
eller stanna
och försvinna.

Men jag

Vill inte tämjas
Vill inte tämja
Vill inte glömma.

Alone

From childhood's hour I have not been
As others were; I have not seen
As others saw; I could not bring
My passions from a common spring.

From the same source I have not taken
My sorrow; I could not awaken
My heart to joy at the same tone;
And all I loved, I loved alone.

Then- in my childhood, in the dawn
Of a most stormy life- was drawn
From every depth of good and ill
The mystery which binds me still:

From the torrent, or the fountain,
From the red cliff of the mountain,
From the sun that round me rolled
In its autumn tint of gold,

From the lightning in the sky
As it passed me flying by,
From the thunder and the storm,
And the cloud that took the form
(When the rest of Heaven was blue)
Of a demon in my view.


Min absoluta favoritdikt i hela världen!
Mr E.A Poe är Gud (för mig)!