Det är nästan helt tyst... Det enda du hör är hästens hovar mot gruset, dov fågelsång och hur det droppar från träden. Det är blött ute, det har precis slutat regna och det luktar sådär friskt som det bara kan göra efter regnet. Världen är på något sätt ny igen.
Där du rider är det skugga, men längre fram så lyser solen på vägen och träden. Det är speciellt ett träd du lägger märke till. När solen lyser på trädet så reflekteras ljuset i regndropparna på bladen och det ser ut som att trädet lyser. När du vrider huvudet till åt sidan så ser du att solen lyser genom trädkronorna och lyser upp bitar av skogen där inne, och även här lyser bladen, stenarna och mossan av miljoner små regndroppar.


Jag är så glad att jag är jag, och att jag lever det liv jag gör. Jag skulle gå miste om så mycket underbart om det vore på något annat sätt, och jag skulle inte byta ut mitt liv mot någon annans. Aldrig.