Jag har två kollegor, som heter någonting (Jonas och Johan, tror jag. Men jag och namn...). Jag kallar dom för Bill och Bull.
De är nämligen som Bill och Bull. De har en humor som ingen annan riktigt förstår sig på, och de är sin egna lilla enhet. Det är liksom de två mot värden.

De har nyss fått sätta sig och ringa på ett nytt sätt, så att de ringer upp kunderna en och en, och det gör att de hör tuuuuuuut, tuuuuuut hela tiden, precis som jag gör. De började med det igår.
   Idag fick Bill nog. Efter att, högt och demonstrativt, ha tjutit tuuuuut, tuuuut, TUUUUUT i takt med telefonsignalen så reser sig Bill upp och skriker:

   Jag står inte ut längre! Jag får psykbryyyt!
Och Bull bara skrattar. Och sen;
   Jag går och tar livet av mig nu!