Pojkvännen there is.
Tänkta bara tala om "The Story" lixom

Vi träffades på Frimis den 2:a mars (varför jag kommer ihåg det datumet så speciellt är inte för att det var då jag träffade honom, utan för att det var då jag gjorde veterinärbesiktningen på min häst).
Han var jättegullig, fast det är dom ju alltid i början.
Vi bytte nummer, och dagen därpå så skickade vi några sms. Vi bestämde oss för att ses igen, och sagt och gjort.
Vi skulle ses på Pressbyrån på Järntorget.
Dumma dumma Rani borde ha förstått att det skulle gå illa, han var ca 30 min sen redan då. Första gången vi skulle ses lixom... men men. han var ju så snygg :P
Vi gick runt på stan i typ en timma, och sen gick vi hem til honom och drack Cola och glodde på fil. Jättemysigt. Och självklart så blev det så att jag sov över.
Så, vi bestämde att vi var ett "par"
(hehe, vad fjantigt det låter)

sen, efter typ två månader så började han bli helt konstig.
det hela slutar med att jag blir förbannad och frågar vad fan det är.
"Han vet inte vad han vill"
Man ba; nehe?!
okej, jag ger honom en vecka, då jag inte hör av mig utan att han gör det först, där jag inte tjatar eller vi ses eller någonting sånt.
vad får man?
när jag hör av mig, för att jag vill ha ett svar, så svarar faanskapet inte!
MUCK! säger jag bara!
Så jag sa att; okej. Vi skiter i det. Så är det bra med det.
men, TRE DAGAR SENARE, DÅ hör han av sig och vill prata.
Men, och här är det riktigt roliga, han kommer inte.

sen så ringer han typ en vecka senare:
Jag: Hallå?
Han: Tja, jag är utanför porten nu.
Jag: Vaa??
Han: Jag är utanför porten nu.
Jag: Vilken port?
Han: Jaha, det är Rani ju!!! Jag trodde jag ringde till *piiiip*