Kom att tänka på en sak förut.
Man borde egentligen aldrig lita på någon till 100%, det är oftast då det går åt helvete. Kanske för att man tar den personen för givet, eller är det mest i förhållanden?

Men vänner, dom borde man ju alltid kunna lita på till 100%, vad det än gäller. I alla fall sina bästa vänner. Men det är just det. Hur vet man att de alltid kommer att finnas där? Jag har blivit lämnad av vänner, riktigt riktigt bra vänner vissa av dem, förut. Och då har det ofta varit en annan persom med i bilden. En person som vännen i fråga verkar prioritera högre än mig.
Och det är väl ok i sig, om det inte så ofta berodde på att vännen inte är någon egen person, utan tror att den behöver den andra personen för att vara någon själv.

Sånt är tragisk tycker jag.