Jag har aldrig träffat en människa som är roligare, när han sover. Det pratas i sömnen, det gnislas tänder, det snarkas och det görs roliga miner och rörelser.

Precis nyss så ringde hans väckarklocka. Jag sitter och kollar på homom för att ta reda på hur lång tid det tar innan han vaknar och stör sig på att den ringer. Tillslut börjar jag störa mig på att den ringer. Kim! ropar jag. Ingenting. KIM! fortfarande ingenting. KIIIIM! Någonting börjar röra sig där under täcket.
   Han sätter sig upp och försöker öppna ögonen, och bara det är en rolig syn. Sen så får han tig i mnilen och på något vis så får han av det. Men så lägger han sig ner igen, men mobilen tryckt mot örat ohc grymtar något, som med största sannorikhet ska betyda "Hallå".
Se när ingen svarar så "tittar" (är inte säker på att han facktiskt fick upp ögonen) han förvirrat på telefonen, och slänger iväg den.

Vad man än kan säga om morgonar, så är dom i alla fall mycket roligare sen jag började sova med Kim.